Vad är segast, jag eller Sonys autofokus?

Jag lovade att återkomma en gång i tiden, angående jag tyckte om Sony RX1. Jag lånade en och tyckte den var bra men det var inget superduper särskilt med den. Det såg fantastiskt ut men jag hakade upp mig på priset och lade med det i värderingen. Så klart. För 30.000 svenska kronor vill jag bli imponerad. Men jag lämnande tillbaka den och fick 2 månader senare ett samtal om jag ville köpa den. Bra pris så jag klev på. En grym backupkamera finns det alltid plats för. Jag hade visserligen en X100 men det kändes som det var kul att få byta. Sagt och gjort. Jag sålde min Fuji, som jag var nöjd med, och köpte Sonyn. Jag föll pladask. Den var fantastisk när ljuset började falla. Jag fick en otrolig 3D känsla i mina bilder som jag aldrig får med Nikon utan som jag fick med min Leica M9. Helt plötsligt fick jag tillbaka den där känslan som bara en Leicaägare känner igen. Kameran var inget instrument utan något annat. Något med själ. Jag hade preciiiis tackat mig själv för att jag hade köpt den när Sony RX1r släpptes och tidningar, bloggare och SteveHuff skrev att den nya var en D800E killer och slog mellanformatare på fingrarna. Vulgärmaterialisten slog till igen, jag orkade inte stå emot utan sålde RX1:an och införskaffade under vansinniga följder en RX1r, jag berättar mer lite senare om mitt inköp. Jag är böjd att hålla med. Det kan vara den kamera som gjort mest intryck på mig någonsin. Bildmässigt. Leica M9 ÄR fortfarande en en kamera som levererar fantastiska bilder. Men den kräver sin handhavare. Sony bara lämnar bättre och bättre bilder hela tiden. Och är otroligt liten.

Men det finns såklart lite att gnälla på. Sony är monsterbäst på vissa saker. Kombinationen med sensorn, deras egna, och Zeissoptiken är oklanderligt men tyvärr så är mjukvaran hafsigt gjord. Autofokusen så seg så det finns kontinenter som rör sig snabbare än skärpan. Och det värsta. Köper man kameran för 27.000 kronor åker man ÄNDÅ på att köpa laddare, mer batterier och sökare. Läs 5.000 kronor till. Man får en USB sladd att ladda med som tar en halv dag på sig och batteriet klarar typ 150 bilder om man inte är i Sverige och det är lite kallare. Då får man typ hälften.

Men som sagt, superbra optiskt och här är en bild med närgränsen 20 cm och största bländaren. Datumet ligger några millimeter under och förstoringsglaset över så det kom direkt i oskärpa. 

Det kommer mera, snart. Och den här gången lovar jag det. :)