Siffernörd eller inte?

Jag sitter och läser på DxOMarks sida om hur de mäter sensorer. Raw sensor Performance, logaritmer och lite sånt. Optiken har alltså ingen inverkan utan bara hur bra själva "plattan" är. Och hur väl den tar hand om informationen. De delar upp den i 4 delar. Porträtt, Landskap, Sport och Total. Kikar man på fullformatskamerorna och tittar på Totaldelen så har Nikon plats 1-6 och Canon kommer på sjunde plats. Det låter inget vidare, men som fotograf vet jag att optik också är viktigt. Leica hamnar på 43:e plats? Ojoj.
Men tillbaks till topplistan. D3x har legat strax under mellanformatskamerorna och skvalpat med 88/100 poäng. Ingen annan FF kamera har varit med och så nära förrän D4 kom upp och förbi med 89, vilket fick mina och många andra att lyfta lite på ögonbrynen. En sport/reportage kamera med kvalitéer som en mellanformatare. När D800 testades fick den 95/100. Jupp, du läser rätt. 95 poäng. P65plus, en kamera som kostar 300.000 sek får stryk av lilla Nikon D800.

Vad betyder det? Jag vet faktiskt inte exakt vad som kommer att hamna på Nikonhyllorna men att det är en ny era, det är jag säker på.

Jag återkommer med hårdtest när den dyker upp i Sverige, och kolla bilden från en fotograf som testat kameran.. Den verkar bra.

Jalle

Jag erkänner...

Jag erkänner. Den är fantastiskt snygg. Det är den snyggaste kamera jag någonsin sett. Men det räcker inte längre, Leica.

Ge oss Leica M10, nu!

Jalle

Vad gör Leica?

Vad håller Leica på med? Nikon släpper sin proffskamera D4 som får topprecensioner. De har D800 och framför allt D800E i pipelinen. Fuji släpper sin Fuji X-Pro 1.
Canon släpper sin 1Dx och har Eos 5D mark II s uppföljare på gång. Perfekt! Kanske den mest spännande kameravåren i mannaminne. Vad gör Leica då, jo de släpper ännu en "specialedition" M9-P? Samma kamera som 2009 i nytt skal och nu med lite finare skinn?
Släpp M10 NU.


Jalle

Det här är ingen Leica

Jag hade chansen att klämma på Fujis nya Leica M9-utmanare X-Pro1 häromdagen tack vare den vänliga personalen på  Scandinavian Photo. Det blev inte precis ett riktigt test, dels eftersom de inte hade fått in några objektiv ännu, dels eftersom kameran i fråga inte var ett demoex, så jag var tvungen att vara extremt föriktig.

Men en sak kunde jag i alla fall notera redan innan strömmen var på och gluggarna monterade. Fuji X-Pro1 är ingen Leica. Sökaren kändes inte lika ljus och stor som min M9. Och kameran ingav inte samma känsla av kör-över-mig-med-en-lastbil-jag-kommer-att-fungera-ändå som varit Leicas kännetecken sedan M3 lanserades på 50-talet.

Missförstå mig nu inte. Jag är fortfarande övertygad om att X-Pro1 är en fantastisk kamera. Jag har själv den lilla Fuji X-100 och är supernöjd. Allt talar för att storebror är ännu bättre. De få tester jag läst på nätet där man faktiskt haft chansen att ta riktiga bilder under mer än en halvtimme tyder på att Fuji levererat något utöver det vanliga.

Men det var något som inte stämde när jag plockade upp den lilla kameran. Det var en känsla som inte riktigt ville infinna sig, den där känslan av att jag vill äga den. Nu! Efter en del funderande kom jag på vad det var. Fuji har byggt en modern Minolta CLE, om någon kommer ihåg den. Det var en mätsökarkamera som lanserades 1981 som ett resultat av samarbetet mellan tyska leica och japanska Minolta. Grunden var billighets-Leican CL försedd med diverse automatik och lite mer plast. Det var faktiskt en ritkigt bra kamera. Jag ägde en sådan själv en gång i tiden, men det var ingen leica.

En sak som bekymrar mig mer än känslan är hur användbara mina Leica-objektiv kommer att vara på Fujin. Om jag lyckats förstå manualen rätt (annars, rätta mig gärna) måste man använda Live View för att fokusera. Det är som en spegelreflex fast sämre. Och hela idén med en M9-utmanare är att den ska vara en riktig mätsökarkamera. Om jag ska använda mina Leica-gluggar vill jag ha ett par indikatorer i sökaren som säger om bilden är skarp eller inte. Jag vill inte behöva stirra i en elekrtronisk sökare som är underlägsen både en spegelreflex och en mätsökare.

Jag längtar verkligen efter att få testa en Fuji med objektiv och se hur den står sig mot min M9 i verkliga livet. Jag kanske har helt fel. Kanske kommer jag att byta efter ett tag. Men just nu avvaktar jag med att sälja Leican.

Leica M10

Nu sprids det rykten från Leicaentusiaster efter ett pressmedddelande från Leica om att en ny M10 är i antågande.

"Leica celebrates the essentials of photography! We invite you to exclusively experience a whole range of product launches in a culturally and photographically unique atmosphere on 10-11 May 2012 in Berlin..."
 
Men det tror inte jag, dock hoppas jag på det. Jag tror att efter Fuji släppt sin Fuji X - PRO1, så fick vännerna i Sohms en tankeställare. En kamera, som allt mer och mer verkar kunna leverera bilder som håller liknade kvalitet som Leica själva, fast till en fjärdedel av priset. Och nu pratar vi inte om någon svag och osäker liten tillverkare utan Fuji som levererar sin Fujinonoptik till TVstudio kameror.
 Men vi får se vad som händer och sker den 10 maj. Bra datum dock. Leica M9 släpptes ju 2009/09/09. Så Leica M10 den 10:e låter bra.
Ett av de roligare eller skall jag skriva knäppare ryktena är att Leica kommer släppa en M9 variant med en sensor som bara tar svartvita bilder. Ja, ni läste rätt. Svartvita bilder. Och att den inte kommer att ha någon LCD så man kan se sina bilder.

Jalle och väldigt många mer Leicarätttrogna som väntar med spänning

Det kommer ingen D4:a.

 Nikon Sverige gick ut som enda leverantör och sa att kameran kommer den 15 mars. Se länk nedan. Igår ringde jag min kameraleverantör Kameradoktorn som satt och skrev på ett brev till sina köpare att den visst inte kommer att levereras. Det kommer tydligen 6-7 kameror till vissa affärer som visningsexemplar.
När kommer tillverkarna klara att leverera som de säger? Det är både tröttsamt och enerverande när så många som jag har sålt sina kameror för att inte stå med flera. Skäms, Nikon Sverige..

 http://nikonrumors.com/wp-content/uploads/2012/03/Nikon-D4-shipment.jpg

Jalle

Prisras att vänta?

I och med den nya Nikon D800, som kostar cirka 25 000 kronor rasar priserna på den gamla Nikon D700. Scandinavian Photo säljer den ny för 17 000 kronor. Samma trend ser vi för Canon. Den gamla 5D MkII säljs för 19 000, men jag har sett den för under 15 000 kronor ny.

Det här måste rimligen få en effekt på begagnatpriserna.

Säljarna försöker fortfarande ta ut 14 000 spänn för en kamera som gått 50 000 exponeringar, när du får en helt ny för ett par tusenlappar extra. Ska bli intressant att se var priserna hamnar när ägarna till gamla D700 och D5 inser var priserna på splitter nya kameror faktiskt ligger.

Mikael

Anton – en fyllefotograf?

Jag måste medge att jag lätt faller in i den stora massans kör. Exempelvis den som hyllar Anton Corbijns bilder. Så när familjen i helgen besökte Fotografiska där somliga av hans bilder hänger var det med rejält upptrissad förväntan jag steg in i den stora utställningssalen. Här hänger de! Bilderna man bara sett i tidningar annars. De Stora Bilderna av den Stora Fotografen.

Eller? Det här var väl inte samma bilder? Motiven var desamma, men bilderna? Det här är ju i princip kass, tänkte jag. Visst, de är stora, de hänger snyggt och det är en massa människor som går omkring som zombies och nickar gillande mot bilder.

Någon går fram och illustrerar med båda armarna svepande framför bilden hur Anton Corbijn har tänkt på kompositionen. Men det är inget annat pretentiös dynga som bubblar ur munnen. Diagonal hit och diagonal dit och hans bekanta gör stora ögon, nickar och ler. Vilket geni!

Fyllebilder. Av kända människor. I storformat. På Europas mest populära etablissemang för modern fotografi. Det är klart att det får uppmärksamhet. Men nog är det bilder tagna på fyllan. Ingen särskild tanke bakom, nollkoll på tekniken, det sotar igen och fräter ut och det är nästan aldrig skarpt. Inte i närheten.

Nej, skarpa och välexponerade bilder är förvisso ingen garanti för bra fotografi. Det har inte ens något med det att göra. Det noterade jag under den förra utställningen jag såg, en där tekniken i högsta grad stod i främsta rummet. Det var bilder av Nick Brandt. Bilder på djur i Afrika. Snygga bilder, till skillnad från Anton Corbijns, visst. Men tomma. Platta. Döda. Snygg grafik, at best.

Men vari ligger storheten i de där bilderna? Jag börjar misstänka att det inte finns någon. Jag börjar misstänka att det handlar om varumärke.

Nej, min största behållning av helgens besök på Fotografiska var min fyraåriga dotters kommentar till det hela. Hon ville inte vara kvar. Det var inget kul. “Vi har bilder hemma”, sa hon.

PS. Pieter Ten Hoopens utställning Stockholm. Vilken jävla kraft!  (http://www.pietertenhoopen.com/)



--
Henrik

Världens mest avancerade onödiga kamera

Hur mycket jag än försöker begriper jag inte riktigt vem som ska köpa Nokias nya superlur Pureview 808. Det är utan tvekan den mest avancerade kameramobil som någonsin tillverkats. Bilderna är bra, och videokvaliteten är imponerande.

Ändå tvekar jag.

Vi börjar med att se vad Nokia har åstadkommit. De har packat en 41 megapixel (!) sensor i en telefon. Nu kan man i och för sig inte använda mer än 38, och för det mesta är den tänkt att användas med mellan 5 och 10 megapixel. Resten används i en teknik kallad oversampling för att öka upplösningen. Men 41 megappixel är imponerande, och av de tester jag sett verkar de inte ha förstört mörkeregenskaperna fullständigt.

Den video Nokia visade upp i sin monter på Mobile World Congress i Barcelona var helt enkelt otrolig. Att det går att ta så bra filmer med en liten mobilkamera i mörker är osannolikt. Men tydligen sant.

 Nokia har packat mer godis i sina lilla lur. En 5-elements Carl Zeiss-glugg med asfäriska element och en bländare på 2.4. En stor sensor, hela 1/1.2, vilket faktiskt är större än de som sitter i Canons Powershot G11. Den har dubblerat ljus, en xenon-blixt för still och LED för video.

Men ändå?

Två saker gör mig mycket tveksam. För det första har Nokia byggt den kring sitt gamkla döende operativsystem Symbian, när de själva säger att framtiden för smarta telefoner är Windows Phone. Fotografer är ofta prylgalningar. Vem vill ha en sunkig lur i fickan, när de kan ha en Ihpopne eller en Nokia Lumia och komplettera med säg en Lumix LX5?

Det andra och ännu viktigare är kontroll. Nokia 808 är en telefon, med exakt noll manuella rattar. Jag vill kunna styra min kamera, och släpar mycket hellre omkring på en Fiji X100 i fickan. Den är visserligen större, men de manuella kontrollerna finns där direkt. OK, jag får ”bara” 12 megapixel, men alla vet nog att den ellen en Lumix eller en Powershot G11 räcker mer än väl i många sammanhang. Framför allt är det jag och inte kameran som kontrollertar bilden.

Nokia Pureview 808 är en fantastisk kamera, för att vara en mobil. Men jag tror att den blir en storsäljare först när Nokia lyckats peta in tekniken i sina Windows-telefoner. Då är jag beredd att köpa en som tredjekamera, den som alltid följer med. När jag vet att jag ska ta bilder följer fortfarande min Fuji eller Lumix med och när jag vet att jag behöver bra bilder följer Leican med.

Canon Eos 5D mark III är här!

Nu är den här, Canon Eos 5D Mark III, Canons semiproffskamera. Utseendemässigt så ser man inga större förändringar men Canon själva säger att den har lite bättre vädertätning. Det är när man trycker igång den man börjar se skillnader. Den har en riktigt bra Clear View LCD med 1.024.000 i upplösning. Grattis till det måste jag säga som Leica ägare. Annars är det mer en evolution än revolution som Nikon kom med. Den har 61 AF punkter, 63 zoners mätsystem osv men den stora skillnaden verkar vara videodelen.
Där har den tydligen fått en hel del uppdateringar som 30 minuters film osv. Själv måste jag nog säga att jag reagerade mer på att den har SDHC kort bredvid CF korten och så gillar jag att man kan köpa till en trådlös film/fotoöverförare för ca 1500 sek.

Men var det ett planerat släpp av kameran eller fick man panik av Nikons D800? Vi får väl se.

Jalle

En kompakt räcker långt

De senaste fyra dagarna har jag tillbringat i Barcelona, på världens största telekommässa Mobile World Congress. Det är en spännande tillställning, men en plåga för fötterna och en mardröm för den som vill ta bilder. Montrarna är mörka, ofta med spotlight från alla håll som speglar sig i skärmarna på de datorer och mobiler jag vill plåta.
När jag åkte ner funderade jag på vilken kamera jag skulle använda. Jag är trots allt i första hand reporter och ska i första hand skriva. Så en stor spegelreflex är för mycket att släpa på. Min lilla Lumix G1 är rätt bra, jag har använt den tidigare på liknande mässor och alltid varit nöjd. Men den här gången fick bara min lilla kompakta Fuji X100 följa med. Den slinker lätt ner i kavajfickan, men kvaliten visade sig vara mer än tillräcklig. Min tidning Dagens Industri drog en av bilderna över en och en halv sida, så redigerarna var tydligen nöjda.
Lärdomen är att fler och större objektiv inte alltid är svaret på våra behov. Läs Jalles inlägg om zoomar. OK, man får gå lite mer med ett objektiv, men utmaningen tvingar mig att tänka till. Det är bra för kreativiteten.
Jag måste erkänna att jag inte trodde den lilla Fujin skulle fixa all från ett tal på en mörk scen till närbilder på telefoner, men det gjorde den. Det svagaste kortet var faktiskt produktbilderna. Autofokusen på nära håll var inte 100 procent, och den manuella skärpeinställningen är en pina.

Men resten var som sagt över förväntan. När jag såg andra fotografer och reportrar släpa på fullformatskameror med feta zoomar var jag ganska nöjd över mitt val.

En sak till. Jag använde aldrig den inbyggda blixten. Jag gillar befintligt ljus och Fujins superskarpa 2.0-objektiv tillsammans med den ganska stora sensorn (DX) visade sig mer än väl klara uppgiften.

Här är några bilder, rakt ur kameran.

Ericssonchefen Hans Vestberg vid måndagens presskonferens. 

Nokias monter. Tjejen på bilden jobbar i vanliga fall med design av användargränssnitt för de nya Lumia-telefonerna.

Jabra-hörlurar för den som vill ha bättre ljus i sin telefon eller Ipod.