Fuji X-Pro1 blev plötsligt ännu mer intressant

Fuji kommer med en rad nya objektiv som gör den nya proffskameran X-Pro1 ännu mer intressant. Det som fångade mitt intresse är motsvarigheter till en 35 och 85mm 1.4.

Vid lanseringen kom Leica-utmanaren (i brist på bättre beskrivning) X-Pro1 med tre objektiv, som motsvarar 28mm 2.0, 50mm 1,4 och 60mm 2,4. Nu kommer också en 14mm 2.8 och ett zoomobjektiv på 18-55mm. Det motsvarar i fullformat en 21a och en 27-83mm. Zoomen kan jag klara mig utan. För mig är hela iden med en zoom på en mätsökarkamera befängd. Dessutom: ska den fungera med den optiska sökaren, eller med den i mitt tycke mycket sämre elektroniska sökaren? I det senare fallet blir värdet synnerligen begänsat.

En 21-motsvarighet är däremot ett spännande tillskott. Det är en klassisk mätsökarbrännvidd och kommer säkert att få det att vattnas i munnen på en och anna Leica-entusiast som tröttnat på den manuella fokluseringen.

Det verkligt spännande finns dock senare i Fujis pipelie. Senare i år eller 2013 väntas en 23a och en 56a, båda med ljusstyrkan 1,4. De motsvarar 35 respektive 84 millimeter och är en perfekt kombination för reportage och porträtt. Nu när Leica inte längre gör sin 75mm Summilux 1,4 blir gluggen det snabbaste teleobjektivet för mätsökare (jag vet, tekniskt sett är Fujin inte en mätsökarkamera, men det är just teknikaliteter).

Fuji utlovar också en liten 27mm 2.8. Riktigt vad den ska vara bra för vet jag inte, men det verkar som alla tillverkare med självaktning måste ha en ”pannkaka” just nu.

Till det kommer ytterligare två zoomar, en på 10-24mm (motsvarande 15-36mm) och en 55-200mm (83-300). Nu kommer vi verkligen in på området onödigheter. Telezoomen förutsätter den elektoniska sökaren men den kommer inte i närheten av en riktig spegelreflex. För mig får Fuji gärna behålla X-Pro1 som en klassisk mötsökar-typ-kamera och överlåta telen på en riktig spegelreflex. Men det finns kanske i Fujis pipeline det också. Vem vet?

Men kontentan är ändå att Fuji etablerar sig som ett ännu mer intressant alternativ till en Leica M9. Den som har råd och gillar den manuella fokusen köper fortfarande M9, naturligtvis. Men den som tycker att 60 papp enbart för ett kamera hus är mycket pengar (det vill säga nästan alla) eller som tycker att manuell mätsökarfokusering är jobbigt (ganska många) överväger den billigare japanska kameran.

Lillebror till D800 på gång

Om man ska tro ryktesspridningen är en lillebror till Nikons nya D800 på gång. Den kan bli den billigaste fullformataren hittills.
Den nya modellen ska heta D600 och på papperet ligga närmare Canon 5D MkII än Nikon D700 i specifikationer. De specifikationer som läckt ut - om de nu stämmer - pekar på en 24 megapixel sensor, 39 af-punkter, upp till 25 000 asa och vädertätning.
Priset ska ligga ner mot 15 000 dollar, vilket är drygt 10 000 kronor.
Om det stämmer kommer begagnade Nikon D700 att störtdyka i pris.

Klicka här för mer teknisk data.

Superskarp med tyvärr superdyr

Jag hoppade till när jag såg att Apple äntligen lanserat en MacBook med retina-skärmen, som hittills bara funnits i Iphone och Ipad. Den är superskarp, med så små pixlar att de ska vara helt osynliga för det mänskliga ögat.
En sådan dator bara måste vara den ideala maskinen för bärbar bildbehandling.
Det är den säkert också, men jag hoppade till igen när jag såg priset. En 15-tums laptop som börjar på 21.500 kronor och som lätt drar iväg till nästan 27.000 med snabbaste processorn och mer minne. Det är ganska mycket pengar närmånga av pc-konkurrenterna ligger på  10.000 eller till och med mindre. För 21.500 får jag en hyfsad pc med Intel I7-processor, 8 Gigabyte RAM och en separat 22 tums Nec P221w bildskärm som är skräddarsydd för bildbehandling. Och jag har några tusen över. Visst, Macens design är snyggare, den saknar hårddisk med rörliga delar etc etc. Men priset avskräcker och när jag jobbar med bilder föredrar jag ändå en större skärm med matt yta.
Hur imponerad jag än är av Apples retina-skärm kommer jag inte att springa iväg och köpa en ny MacBook.

Nya Fuji X-Pro1 imponerar

Efter en dryg vecka med en Fuji X-Pro1 kan jag konstatera att värdens mest innovationa kameratillverkare just nu har gjort det igen.

Men det är långt ifrån en perfekt produkt.

Efter lanseringen av Fujis lilla X100 var förväntningarna på storebror X-Pro1 enorma. Jag äger X100 som jag är mer än nöjd med, och jag var enormt nyfiken när det kom en väska från Fuji med en X-Pro1 och tre objektiv.

Vid en första anblick påminner Fuji X-Pro1 rätt mycket om Leica M9. Men använd dem sida vid sida och det är uppenbart att det är två mycket olika kameror. Fujin är en mycket mer modern maskin, byggd för autofokus och där det manuella alternativet aldrig imponerade på mig. Leica är en manuell kamera med en automatisk exponering som hela tiden behöver hjälp på traven.

Även om båda är mötsökarkameror, eller rättare sagt kameror med genomsiktssökare, blir det helt olika förhållningssätt till fotografin. Leican kräver mer av dig som fotograf eftersom den i stort sett inte gör någonting på egen hand. Fujin kan använda som en dyr point and shoot med fantatsiskt resultat.

När det gäller bildkvalitet finns inte mycket mer att önska. Jag har hunnit testa Fujin mot både min egen Leica M9 och Nikons nya fantastiska D800, som jag lånade nyligen. Sällan har filerna från Fujin gjort mig besviken. Visst levererar Nikonens 34 megapixlar och Leicans fantastiska optik ibland ännu bättre bilder, men alla tre är så bra produker att det hänger mer på fotografen än på tekniken om det blir en bra bild eller inte.

I dagsläget finns tre objektiv för Fuji X-Pro1, en 18mm 2.0, 35mm 1,4 och en 60mm 2,4 makro. De motsvarar 28, 50 och 90mm, ett klassiskt kit för en Leica M9-kamera. Jag gillade alla tre objektiven men blev särskilt förtjust i 35an. Den är superskarp även på full öppning och levererar en väldigt fin bokeh.

X-Pro1 med 35mm 1,4 på full bländare.

Jag kan tänka mig att många fotografer som köper en Fuji som andrakamera nöjer sig med en 35a som enda objektiv.

Helsingfors. Fuji X-Pro1 med 60mm.

Tydligen planerar Fuji också ett par zoomar, som då endast kommer att fungera med sökaren i elektroniskt läge. Jag förstårm inte riktigt poängen med det. Elektroniskt läge är sökaren snabbt suddig och grynig, inget jag skulle vilja jobba några längre stunder med.

En sak jag hade problem med ibland var autofokusen. Den missade helt vid ett par tillfällen, men mer irriterande är att den är långsam. För reportagefoto hänger kameran inte med, utan då tar jag hellre med mig en snabb DSLR eller om jag är på stan, en Leica som jag kan ställa in manuellt.

Jag lyckades dock få några helt OK fotbillsbilder när jag följde med sonen på en turnering i Helsingfors. Men jag skulle inte rekommendera den för sport!

Jag misstänker att det också förtar en del av poängen med möjligheten att använda Leica-objektiv med en adapter. Jag har inte testat den kombinationen, men för mig känns tanken att ställa in skärpan manuellt med en grynig sökare inte tilltalande.

Det var med viss saknad jag lämnade tillbaka kameran till Fuji. Men eftersom jag redan ägen en Fuji X100 och en Leica M9 måste jag erkänna att jag kommer att klara mig även utan den.

Om jag inte hade haft en mätsökarkamera hade jag förmodligen beställt en X-Pro1. Den är så bra att den platsar i alla proffsfotografers väska.

Jag ser den inte rakt av som en ersättare till en Leica. M9an är fortfarande bättre och optiken är mycket bättre. Men den som av någon anlednining inte vill jobba med Leicans manuella fokus kommer att älska Fujin.

Den är en vinnare helt på egna meriter.

Här kommer lite fler smakprov på vad kameran kan:

60mm

35mm

Mer bilder tagna med Fujin hittar du här.