Mijalux - a blog about capturing light: november 2012

Jag måste erkänna att det var något av ett impulsköp när jag köpte Nikons nya fullformatare D600. Jag har testat storebror D800 och var ganska sugen på att köpa den men med tanke på att jag också har en Leica M9 kändes priset inte helt motiverat.

Jag svängde förbi Kameradoktorn i Stockholm och så fort jag fått D600 i min hand var jag såld. Det kompakta formatet passade mig som Leica-ägare perfekt. Jag har aldrig tilltalats av stora klumpiga kameror och jag har aldrig förstått folk som monterat batteripack på sina D300 eller D700. Vad är poängen med att addera vikt och storlek?

Priset, 5000 lägre än D800 var också tilltalande eftersom jag trots allt inte lever på foto.

Vad gäller bildkvalitet måste jag erkänna att jag inte ser någon skillnad mellan D600 och D800. Visst, de extra 12 megapixlarna är säkert bra om man ska göra hårda beskärningar, men annars är det ganska sällan man behöver så bra upplösning. Jag gör sällan eller aldrig meterförstoringar. Prestandan i dåligt ljus är lika bra eller tilloch med marginellt bättre än D800.

Hantering och inställningar är en smaksak, tror jag. D600 påminner lite mer om amatörkameran D7000, som för övrig ska vara en helt fantastiskt liten maskin. D800 har lånat mer från prosfsmodelklen D4. Jag gillar D600ans två snabbinställningar C1 och C2, som jag har anpassat för reportage och dåligt ljus. Ytterst smidigt att snabbt kunna hoppa mellan inställningarna.

Det jag möjligen kan klaga på är att D600 har betydligt färre AF-punkter än D800. När jag fotade valet i USA i november hade jag ibland problem med autofokusen i dåligt ljus. Detta kan vara ett argument för en reportage- eller sportfotograf att titta på D800 i stället. För de flesta andra ändamål räcker D600 mer än väl också för proffset.

Ett problem som det rapporterats om är att D600-sensorn ska ha en förmåga att dra åt sig damm. Jag har inte märkt det ännu, men andra fotografer har klagat på det. Jag mejlade Kameradoktorn som sa att de inte fått några klagomål. Mitt intryck är att om det är ett problem löser man det enkelt med en gummiblåsa.

Sammanfattningen är att Nikon med D600 skapat en av världens minsta fullformats spegelreflexar (Canons nya D6 är faktiskt ännu mindre). Bildkvalitet lämnar inget i övrigt att önska. 24 megapixlar räcker långt. Den som köper en D800 eller D4 gör det för att få en ännu snabbare kamera eller mer alert autofokus.

D600 eller Leica M9 då? Det går inte riktigt att jämföra. Hjärtat säger fortfarande M9 och när Leica-bilder blir bra blir det magiskt bra. Men om jag vill vara säker på att ha bra bilder med mig hem packar jag ner en Nikon.