Ännu en onödig kamera jag bara vill ha

Nikon har lanserat ännu en av dessa helt onödiga retro-kameror. På papperet är Nikon Df en sämre kamera än den lika dyra D800 och till och med sämre än lillebror D610. Den har inget av D4s stabila uppbyggnad. Annars skulle man kunna tänka sig att retro-kameran Df är en modern F2AS, en elektronisk tank byggd för att motstå krig och jordbävningar.

Det Df har är ett riktigt coolt utseende i en tid när kameror är lika individuella som bilar och manuella kontroller.

Självfallet vill jag ha en!

Två saker lockar mig med denna ”underpresterare”. Det är de manuella kontrollerna och ISO-förmågan. Jag har en Leica M9 och en Fuji X100, som båda kan användas som kameror gjorde förr i tiden. Jag har också en Nikon D600 och en D90. Även om jag använder mina Nikon mer än Leican så gillar jag det manuella sättet att arbeta. Kanske är jag bara gammal och trög, men för mig är det mest naturligt. Det är ett lite annat sätt att förhålla sig till fotografi som gör att jag kommer närmare bilden. Någon skrev lite föraktfullt att Df är en kamera för fotografer som bryr sig mer om processen att ta bilden än om slutresultatet. Som om det skulle gå att skilja åt. HUR jag tar bilden påverkar i allra högsta grad resultatet.

Och så har vi det där med pixlar och ISO. Df har samma sensor som sitter i toppmodellen D4 på 16 megapixlar. Om alternativet är en D800 med 36 mgapixlar för samma pengar, varför då välja en med 16? Tja, helt ärligt, hade jag fått bestämma hade det suttit den eller en 24 megapixel-sensor i Df. Men nu är det inte så. Och det finns en fördel med detta. D4 kan liksom Df pressas till otroliga 200 000 iso när D800 klarar 25000. Den här kan fotografera var som helst utan blixt. Det tilltalar mig faktiskt mer än de sista pixlarna.

Jag vill ha en!

Nikons nya retrokamera Df.

Ps

Just megapixlar är den mest förvirrande av alla fotodebatter. De fotografer jag lyssnar mest till har alla olika åsikter om vad som gäller. Min bloggarkompis Jalle köpte en D800E för att klämma ut det allra sista ut kameran. Min kollega Joey på Dagens Industri ville byta tillbaka från D800 till D4 eftersom den förra hade för hög upplösning.

Själv älskar jag upplösningen med min D600, men får också fantastiska resultat med mn Leica M9 på 18 megapixel och min Fuji som bara har 12.

Slutatsen är nog att för mina behov räcker 16 rätt långt.

Fishermans Wharf i San Franciscio. Leica M9 med 

18 megapixlar. Det räcker en bit.