Jag säger nej!

Jag säger nej!

Ibland så skall det hoppas på en våg, det är precis vad PentaxPetax, lägg ned d har gjort med den här.

Retrokamera. Det vill folk ha. Ja, det vill vi, men med blixtsko, optik som inte zoomar ut ur huset och kan skadas. Med manuell inställning där man INTE skall jaga runt i menyn efter slutartider eller bländare. Prismässigt kommer den landa på Canon G15 eller Nikon P7700.
Du får hjälpa mig här, Micke. Vad heter det? Dead on Arrival?

Nej Pentax, lägg ned den. Ni får gäääääsp med 5 stycken ä av mig i betyg.

Fujifilm X100s - Uppdatering som håller?

Fujifilm X100s - är det uppdatering som håller?

Ibland så sitter jag och gnäller över Macdatorer och framför allt över iPhone. Ny telefon? Nej, nästan aldrig. Det känns som ett evigt uppdateringsträsk. Ipad och när iPhone kom så var de banbrytare.

Vad har det egentligen med Fuji att göra frågar man sig? Jo, det där s:et på slutet. X100s.
Det där s:et känns tråkigt. Jag har INTE hållt i kameran än men läst ganska mycket och tycker nog att den borde ha hetat X200 i stället.

På ett sätt så skulle jag vilja jämföra X100:an, föregångaren med iPad och iPhone. Den var banbrytande på många sätt när den kom. Retrolook i all ära men en oerhört kompetent liten kamera med fast optik. Det närmaste man kom var leica M9 men som kostade mer än 5 ggr pengarna.
Men Fuji uppdaterade inte lite grann med X100s som man är van från Apple. I den nya sitter X-1Pro sensorn som anses bland det närmsta man kommer en fullstor sensor. Ett hopp från 12.3 till 16.3 miljoner pixlar visserligen men med ett unikt tänkade när det kommer till Bayer mönster. Kortfattat så ligger sensorerna i ett annat mönster med otroligt mycket högre och bättre färgåtergivning. Därav Fujifilms alla fantastiska kameror. Det betyder också att man minskar risken dramatiskt för moiré.

Egentligen var alla nöjda med X100an men om det klankades på något så var det autofokusen och uppstartstiden. De nya tiderna har fått de flesta att höja på ögonbryna. Uppstart 0,7 sek i stället för 2 sek. Vilket jag tyckte var lite irriterande. Och autofokusen har snabbats upp från 0.2 sekunder till ofattbara 0.08 sek. 

Lite mer godis är högre och bättre filmmöjligheter, 60fps, högre upplösning på EVF. Numer är den 2.3 miljoner. Och nu kan man ta 29 bilder på raken i stället för 5? Jag vet faktiskt inte vad det är på X100 men den är också lite för lite har jag tänkt på.

Utseendemässigt så känns den lite mer strömlinjeformad. Lite mer handtag och kompaktare. Men det återkommer vi till.


Bra gjort Fuji!

Om det omöjliga att mäta hur bra objektiv är

Vem har inte försökt bedöma ett objektiv efter diverse tabeller och MTF-kurvor? Jag har definitivt gjort det misstaget och kan bara konstatera att det har mycket lite med hur bra eller ens hur skarpt ett objektiv upplevs.
Låt mig ta min favoritnormal, Zeiss C Sonnar 50mm 1.5 som exempel. Den lär vara rätt soft, speciellt på full glugg. Ändå har jag svårt att skilja den från Leicas erkänt skarpa Summilux 50a.
Vad gäller bokeh är den om möjligt ett strå vassare än Leican. Fast för mindre än en tredjedel av priset.

 Zeiss C Sonnar 50mm 1.5 och Leica M8.2

Zeiss C Sonnar 50mm och Leica M9.

Ett annat objektiv som också imponerat på mig med som är lite si och så med MTF-kurvorna är Sigmas 50mm 1.4 för Nikon och Canon. Det bara blir bra, utan att jag kan förklara exakt varför jag gillar bilderna.

Sigma 50mm 1.4 och Nikon D600.

Så till Nikons lilla vidvinkelzoom 18-35 3,5-4,5. ASPH och ED och generellt sett bra recensioner (för ett lågt pris) har jag svårt att bli riktigt förälskad. Som reportageglugg och om bilderna ska tryckas på DIs rosa blaskiga papper spelar det väl ingen roll. Men en landskapsglugg är det inte.

Nikon 18-35mm 3.5-4.5 och Nikon D600.

En del av förklaringen är säkert kontrast, som är något annat än skärpa. En viktigare förklaring är sannolikt att skärpa är överskattat. Ansel Adams tog fantatsiskt skarpa bilder med en Hasselbladade på 40-talet. Då fanns vare sig ASPH, ED elller super-duper-multi-schmulti coating.
Viktigare är nog kombinationen skärpa, kontrast och bokeh. Och då är det på tok för komplext för att kunna mätas.

Men det syns på bilderna.

Ibland är pirat bättre än originalet

Jag gick omkring en längre tid och funderade på fasta objektiv till min Nikon D600. Jag gillar de begränsningar fasta gluggar ger, det fasta omfånget tvingar mig att tänka ett steg till i stället för att vrida om zoom-ringen. Länge funderade jag på en Nikon 50mm 1.4, men jag är inte helt imponerad av bokehn. Snubblade över en begagnad Sigma 50mm 1.4, som enligt alla tester har en fantastisk bokeh men som lär ha svårt att hitta skärpan. Till slut bestämde jag mig för att jag har råd att riskera 2400 kronor. Så här långt är jag nöjd. Sigman är en gigantsik klump, ett halvt kilo och 77 mm filterstorlek.

Normalt brukar det vara så att pirat (Sigma, Tamron mfl) är billigare men lite sämre än originalen. Man köper Sigma i stället för Nikon för att spara pengar. I det här fallet är det faktiskt tvärt om. Sigman är som ny avsevärt dyrare än Nikons 50mm 1.4 (och avsevärt större).
Men den är också bättre. Sigman presterar en bokeh som Nikons inte kommer i närheten av. Känslan i mina svartvita bilder påminner mig mer om Leica än om Nikon.

Ta en titt och döm själva.