Why Sony A7 Is The New Leica

I have been shooting street with a Leica M9 for the past three years, and most of the time I loved the camera. It has been with me to New York, London. Paris and Shanghai. Some of the results can be found here.

But still I came to realize that the M9 was not the ideal camera  for me. No matter how much I loved the rangefinder, the manual focus and the Leica glass, life with the M9 just became more and more frustrating. I really missed live view and a usable high ISO. And to be honest, I missed focus too often.

So a few weeks ago I finally decided to part with my digital rangefinder. The plan was to use the money to buy a Fuji X E2 with its fast auto focus, amazing X-trans sensor and excellent lenses. But i decided to give the Sony a chance, mostly so that I could feel the Fuji was the right choice.

But when I got the Sony in my hands, I had that special feeling that this is the instrument I want to use. 15 minutes later I left the store with a Sony A7 and a Zeiss 55mm 1.8. (And a huge hole in my bank account....)

This weekend I took the Sony for a walk in Stockholm's Old Town. I shot tons of pictures and back home by the computer all my doubts around AF-speed and that the lens is too big was gone. The results was amazing. When the Leica a good day gave me one usable shot out of three, the Sony is spot on 70-80 percent of the time. A huge improvement. The sensor gives great pictures at least up to 3200 ISO, which means that I can take great pictures later in the evening and earlier in the morning.

Live view means I can compose the picture without rising the camera to my eye. That means a lot in many settings.

In short, I have a camera that is just as quick as I want it. For me street is all about capturing the moment. Fast AF gives me the opportunity to capture even more moments.

Do I miss the Leica see-through rangefinder? Absolutely, but maybe not as much as I first thought. For me the only similar camera, the Fuji X-Pro1 is way too slow. The Fuji X100s has a 35mm and I prefer 50mm, so that was never an option, although its a great camera. I love the small size of the Sony. Thats almost comparable to a Leica M9 body, even if the lens is much bigger than Leicas. The electronic viewfinder is if not great so at least more than good enough.

Here are just a few shots that I took last Saturday. All pictures are with the 55mm 1.8 lens.

I´ll come back to talk more about the Sonys amazing color capabilities and why the cheaper A7 was the right choice for me.

First Impressions of the Sony A7

I have done the unthinkable, sold my trusted Leica M9 and bought a Sony A7. OK, I got a ´n old mechanical Leica M6 in the trade, so Im not leaving Leica all together. But my new tool for street will be an A7 with the Zeiss 55mm 1.8.
Lets be honest. The Sony with lens is just over 3200 dollars in Sweden. You par more than twice that for a Leica M240 body. In terms of image quality the two cameras are comparable and I can still use my Leica lenses on the A7 body. Not many rational arguments to stick to Leica, Im afraid...

Here are some early shots with the A7.

Leicas nya kamera är här..

Leica M

Men är det frälsaren?

Sensorrengöring, 24 MB, Live View, Filmfunktion, 920.000 TFT, Siffror och uppgifter vi tar för givet på kameror från Japan. en

Och EVF. Kikar våra vänner från Solms på vad Fuji gör?
Det mesta ser bra ut men det är i sista sekunden och det är inget revolutionerande. Men nyhet är att Man kan använda R  optik. Dock är jag osäker på om jag skulle göra det och ha kameran på stativ. Stativgängen sitter fortfarande i locket under kameran och inte i huset så det känns som det skulle kunna bli lite tungt med stora telen på det här lilla huset.



Teknisk data:


Product
Unique Product Name:
LEICA M (Typ 240), black paint
LEICA M (Typ 240), silver chrome
Camera type:
Compact digital view- and rangefinder system still and video camera
Lens mount:
Leica M bayonet with additional sensor for 6-bit coding
Lens system:
Leica M lenses, Leica R lenses with optional Leica R-Adapter M
Top Cover:
Milled brass top cover with integrated thumb rest
Material:
All-metal case made of die-cast magnesium; synthetic leather covering. Cap and base plate made of brass
Image Sensor:
LEICA MAX 24 MP CMOS Sensor
Number of effective Pixels:
24 Million Pixels
Sensitivity range:
ISO 200 – ISO 6400, Pull 100 available, Auto ISO
Imaging Platform:
Integrated imaging circuit with Leica Maestro® Image processor
Electronic Viewfinder:
Optional available, can be used for Live View and Play functionality
LCD Monitor:
3” TFT Display with 920.000 Pixels, scratch resistant cover glass (Corning®Gorilla®Glass)
Shutter:
Dual type focal plane shutter for classic image exposure and Live view
Shutter Speed:
1/4000s – 60s (in Bulb), 1/180s flash synchronization
Burst rate:
3fps
Self timer:
2s / 12s
Storage Media :
SD / SDHC / SDXC Memory Cards
Imaging functions
Image File Format:
DNG™ (RAW data uncompressed or lossless compressed), JPEG
File Size:
DNG approx. 20 Mbyte – approx. 30 Mbyte (compressed)/ 48.2 MByte (uncompressed), JPEG: Resolution and image content dependent
Available JPG Resolutions:
5952px*3976px (24 MP), 4256px*2832px (12 MP)/ 2976px*1984px (6MP) / 1600px*1080px (1,7MP)
Color Spaces:
sRGB / Adobe®RGB
White Balance:
Auto / Daylight / Cloudy / Shadow / Tungsten / Fluorescent warm /Fluorescent cool / Flash / Manual (Greycard) / Kelvin 2000-13100
Other functions:
Film Modes, Saturation, Contrast, Sharpening
Movie recording
Movie Recording:
Single frame video compression (Motion JPG), Quicktime format (mov)
Movie resolution:
1080p, 720p, 640*480 (VGA)
Movie sampling rate:
25 fps, 24 fps, 30 fps (VGA only)
Microphone:
Mono, stereo microphone adapter optional available
Audio recording:
Auto level adjustment, manual level adjustment (available while recording), concert preset
Exposure Control
Exposure Metering:
In classic viewfinder mode: Through the Lens (TTL) metering, center weighted with variable aperture.
In Live View and advanced viewfinder mode: Through the Lens (TTL) metering, center weighted, spot or multifield measuring.
Center-weighted TTL metering for flash exposure with system conformant SCA-3000/2 standard flash units.
Exposure setting:
Manual shutter speed setting with direct dial, A-Mode with direct dial
Exposure Modes:
Automatic shutter speed (A-Mode), Manual Exposure (M-Mode)
Exposure:
Compensation:
-3 EV to +3 EV, 1/3 f-stops
Exposure Bracketing:
3/5 frames, 0.5 / 1 / 2 / 3 f-stops
Flash exposure Control
Flash exposure metering:
Control with center-weighted TTL pre-flash metering (with SCA-3501/3502 adapter, or SCA-3000 standard flash unit such as Leica SF
24D/Leica SF 58).
Hot shoe:
SCA-3502 compatible hot shoe, with center contact
Flash Synchronization:
Optional triggered at first or second shutter curtain
Flash Synch time:
1/180s
Viewfinder / Focusing
Focusing Methods:
Manual focus with optical rangefinder, Live View, 100% Live View Zoom, Live View focus peaking
Optical Viewfinder:
Large, light bright-line rangefinder with automatic parallax compensation, LED illuminated frame lines.
Optical Viewfinder frame lines:
Framelines size matches image sensor size at 2m focusing distance
Optical Viewfinder correction:
Eyepiece adjusted to -0,5 dpt. Corrective lenses from -3 to +3 dpt. available (optional)
Optical Viewfinder
Magnification:
0.68x
Optical Viewfinder
Displays:
In the viewfinder LED symbol for flash status (at bottom). Four-digit seven-segment LED digital display, brightness adapted to ambient conditions, for: Warning in case of exposure correction; display of automatic shutter speed in automatic mode; advisory indicating use of metering memory lock LED exposure monitor with two triangular and one central circular LED with manual exposure setting
Rangefinder:
Split or superimposed image range finder shown as a bright field in the center of the viewfinder image
Rangefinder effective metering
Basis:
47.1 mm (mechanical metering basis 69.25 mm x viewfinder magnification 0.68 times)
Others
Start up time:
<1s
Power Supply:
Li-ion battery (included), 7.4V, 1800 mAh
Horizon:
Yes
User Profiles:
4 Profiles, exportable
Sensor cleaning:
Dust detection, manual cleaning function
Tripod Thread:
A 1/4 (1/4") DIN made of stainless steel in base plate
Dimensions:
approx. 139 x 42 x 80 mm (5.5 x 1.7 x 3.1 in.)
Weight:
680 g (23.9 oz)
Operating Temperature:
0°C – 40°C
Menu languages
English, German, French, Italian, Spanish, Russian, Japanese, Traditional Chinese, Simplified Chinese
Accessories Included
Battery, Charger with power cables for EU and USA (different in some export markets), 12V charging cable, Carrying strap, Accessory port cover, Body cap
Software licenses
Supplied:
Adobe® Lightroom®
New optional accessories:
Electronic Viewfinder (EVF-2), Multifunctional Handgrip M, Handgrip M, SCA Adapter Set for Multi-functional Handgrip M, Power Adapter for Multi-functional Handgrip M, Finger loop for Multi-functional Handgrip M, Size S / M / L, Leica Microphone Adapter Set, Leica M-Adapter R, Ever-Ready Case M, Li-ion Battery BP-SCL2, Battery charger BC-SCL2

115 dagar med D800E Del 3

Men sen då?

Det finns ju mer kameror. Man inte glömma kamerorna den är upp och tampas med.. Jag tycker nog att med sina 36,3 MB och mellanformatsambitioner är med och fäktas med med Pentax 645D t.ex. Dock så kanske man skall fundera 2 ggr på den med som ett alternativ. Jag har fotograferat lite med den och de liknar varandra ganska mycket. Och i och med att D800E kom ut så ser man att den har rasat ganska mycket i pris. 

Den stora vinsten i kamerasammanhang är dock priserna på begagnad optiken där. D800E kräver sin optik för att den skall komma till sin rätt.  Och då kostar det. En 85 1.4 G och en 35 1.4 G osv ligger runt 14-15 tusen kronor styck. Så med hus och en blixt är man snabbt uppe i ca 70 tusen.  Då kommer Pentaxen snabbt i kapp. Men och andra sidan väger den mer. Men och andra.. Ja, som ni ser. Det är inte lätt. 

Del 4 kommer att vara lite bilder.

115 dagar med D800E Del 2

 155 dagar med D800E

Del 2

Här kommer min första reflexion för eller emot Leica M9. Kameran som ni vet hur mycket jag älskar.

Hur står den sig mot kameravärldens mest älskade och hatade kamera då? Leica M9, outsidern. Det som är konstigt med Leica M9 är att alla som inte har en eller haft en vet verkligen hur dålig den är. Det har de alla läst eller förstått. Det är en särdeles dålig kamera med bara de grundläggande funktionerna. Och till ett överpris som heter duga.  Den har inte ens autofokus.

Men bland de som äger den så är det den totala motsatsen.

Det är i särklass världens bästa kamera. Den har allt som behövs för att fotografera.

Jag skulle vilja jämföra dem med bilar. Jag vet att det låter lite tråkigt men Leican är som en gammal Porsche 911 från -83. Sportbil, vass, törstig och svår att köra.

Nikon D800E är som en ny BMW Coupé. Den är oftast snabbare, bekvämare, enkel att köra och dra en tredjedel. Alla kan köra den. Porscheföraren svär när det svänger och han råkar trycka på gasen MEN när rätt förare och rätt kurva och rätt gaspådrag sker. Då sker det mirakel som rister genom hela kroppen. Det märker aldrig BMW föraren. Lite så är det med kamerorna. Bilderna blir oklanderliga med Nikon kameran. Megaskarpa, stora och perfekta. Men det är med Leica de magiska bilderna kommer. Visserligen allt för sällan men när de kommer hoppar hjärtan lite.

Så vilken kamera är bäst? Fråga Porscheföraren eller BMWföraren, det är vad du vill ha och vad du vill betala. Leican är dyr, framför allt optiken och det är lätt att göra fel med skärpa vid stora öppningar. Och det finns inga processorer som tänker ut kvadruppelsinusalternativ exponeringar eller vad det kan heta. Men man får mekanik och ”körkänsla” som är svårslaget. Och ett utseende som får alla kameraintresserade att le.

Jag kör Nikon idag men så snart jag kan så kör jag Leica på fritiden. Jag har tjuvhållit lite på optik inför det köpet.

115 dagar senare med D800E

115 dagar senare med D800E

För att inte skrämma bort er och för att dela upp textmassan så har jag delat upp mina åsikter om min nya kamera.

Del 1.

 

Nu har jag haft min Nikon D800E i 115 dagar och funderar på om Nikon har levererat en frälsare eller inte.

Svaret är tveklöst JA. I alla fall om man ser i det eviga prestigekriget mellan Canon och Nikon.  Denna eviga holmgång mellan spegelreflexkamerornas stora drakar. Men det känns bra att Nikon har kommit i kapp lite. I ärlighetens namn så har Nikon känts nr2 ganska ofta numer.

Vad är det som är så bra med den då?

Den känns både snabbare, bättre, säkrare autofokus än vad Eos5II någonsin har levererat. Nu har jag läst, inte ägt den än, att den nya Eos5an, nr3, skall vara betydligt bättre. Men omfångsmässigt, färgmässigt och en rad andra saker mätt är den oslagbar just nu.

Den slår EOS 5 II i allt.  Men, den är inte perfekt. Långt ifrån. Jag har visserligen en liten faiblesse för instruktionsböcker, men en tegelsten på 446 sidor är tjock.  Jag har också jobbat som fotograf mer eller mindre hela mitt vuxna liv. Jag har haft det mesta i Canon, Nikon, Hasselblad och även en Leica M9a. Men det är första gången som jag stirrade på kameran, packade ned den och reste iväg utan instruktionsboken. Den var för tjock.

Hur svårt kan det vara? Trodde jag. När min dotter kom och sprang emot mig i perfekt ljus och jag ville plåta på stora bländare var jag körd. Jag fick verkligen inte igång AF-C. Den tog bilder men gick det för fort så hann den inte med. Jag låg på hotellrum i ett antal stater och kikade i menysystemet men hittade inget. Slutar- eller skärpeförval? Jag valde skärpeförval men den flyttade ändå inte autofokusen. Jag googlade men inga kommentarer på nätet. Den var väl för ny. 

Otroligt irriterad några veckor senare hittade jag svaret i tegelstenen. Vredet som man väljer AF-S eller AF-C går även att trycka in och med en dubbelhandsfattning och en vridning på främre ratten. Voíla. Inte riktigt den mest pedagogiska lösning jag sett.

Jag har några fler sådana exempel, tyvärr. Men som jag inte orkar trakassera er med.

Fortsättning följer i Del 2. Men mot LeicaM9 då?

Varför tänker jag på Leica?

Vad hände egentligen?

Hmm..
Leica släpper en 50mm:s optik med bländare 2.0 som största bländare för 57.000 sek? Jag ger upp. Vad är de ute efter?
Hmm..
De har en fantastisk 50 1.4 Asph för 27.000 sek och en 50 2.0 för 17.000, och nu släpper de en 50 2.0 Asph för 57 tusen? Jag har googlat, frågat ringt men ingen har tagit i den. Leica själva säger att den är en ny milstolpe i objektivteknologi.
 Hmm..
50% högre kontrast än den förra 50:an, den överlägset skarpaste de har i Leicas objektivprogram.
Hmm..
Det tar mig emot att skriva det och ännu mer att säga det men den där lilla glasbiten från Solms, den vill jag kika lite närmare på.

För övrigt så pratade jag med en kille idag som sa att det var ett genidrag, i alla fall ur ekonomisk synvinkel. "-Oavsett hur bra den är så höjder den förväntningarna och framför allt så höjder den värdet på alla andra objektiv från Leica."
Jag förstår hur han menar men jag är skeptisk. Det borde betyda att Saab skulle ha gjort samma sak. Byggt en SAAB 900 för 570.000 sek? Eller gjort en 3 växlad SAAB 9-5 som bara fungerar innanför landsgränsen. Begränsa lite och höja priset på den som exklusiv. Läs Leica M9Monochrome.



Jalle

Reflektioner, några minuter senare.

Eller kanske lite mer gnäll?

Jag läser att det är 230k skärm, som för övrigt var ett hatobjekt för mig, fortfarande och färg?
Betyder det att om jag köper en M9 Monochrome så kan jag alltid sätta i Mikaels SD kort och se hur fina färgbilder han har gjort?
Men jag ger dem en eloge för att jobba med  Hermès, snyggare och kompetentare detaljist i skinn finns nog inte. Kolla in låsningen på kameraväskan.

The X100 Killer is here...

NOT..

som min amerikanske svåger ironiskt skulle ha sagt. Vad hände där egentligen? Förstår jag vad alls vad som händer? Leica släpper sina "världsnyheter" och det är :

1. En M9 som man tagit bort färgfilterdelen på för att nå "den yttersta skärpan i svartvita bilder. Sant, jag köper det, att tar man bort ALLA filter även färgdelen så tar kameran emot ännu mer ljus och således kan den bli ännu skarpare i 18 MP världen, men betyder inte det att man går mot hålkameratänk? Inte ens optik som stör ljusinsläppet? Suck och stön men jag tror tyvärr att det där var som att SONY släpper en VHS videokamera för att få fram maximal känsla. I mina ögon är en vanlig M9 alltid bättre, där DU avgör om du vill fotografera i färg eller inte.
Dock vill jag passa på att tacka Leica för att de inte grävde ett hål i min plånbok.

2. Ännu värre, en M9 i samarbete med Hermès där man köper en kamera och 2 objektiv för ca 400.000 sek och förbinder sig att INTE sälja den inom 2 år?
Vad händer annars? Får man inte förlänga garantin då?

3. En X2, äntligen så får de till det, med en ljusstarkare optik a la X100 eller kanske något annat innovativt som vi bara måste ha. Men inte ens pocketkamera lyckas de få mig att köpa. Från 12.2 MP till 16.2 MP kommer inte locka allt för många köpare.

 Tror jag i allafall. Men jag kan ha fel och jag hoppas verklige och innerligen det. Annars kommer ett av de finaste kameramärkena ramla ned i graven intill Contax.

 

Ny Leica lanseras i morgon

I morgon, den 10 maj, har Leica en sedan länge emotsedd presskonferens i Tyskland och nätet kokar av rykten. Det hetaste är att Leica trots allt kommer att lansera en svartvit M-kamera.
Upplösningen ska vara bättre allt annat Leica presterat, och priset därefter. Leica M9-M (för monochrome) väntas kosta 8000 dollar.
(Notera fö att de flesta rykten talar om att kameran heter M9, inte M10.)
Samtidigt hoppas många på en uppdaterad version av klassikern 50mm 2.0. Den nya asfäriska Summicronen blir dock inte billig, över 3000 dollar. För mig är det helt enkelt för mycket. 20 000-25 000 kronor för en ganska långsam normal. Då spelar det nästan ingen roll hur skarp den är, den är för dyr.
Mer spännande är i så fall ryktet om en ny kompakt X-kamera. Den nya X2 har sensor med fler pixlar, möjligen ljusstarkare optik (nuvarande X1 har en 24mm 2.8) och möjlighet att montera en elektronisk sökare. Priset är dock högt, 3000 dollar, enligt ryktena.
Håller Leica på att straffa ut sig i en värld där Fuji lanserar den ena vill ha-kameran efter den andra till en tredjedel av Leicas priser?

Giganternas kamp - Nikon D800 mot Leica M9

Efter en dryg vecka med Nikons nya superkamera D800 måste jag konstatera att jag är imponerad men inte förälskad. Kanske är det för att jag är bortskämd med min Leica M9, men D800 känns inte helt rätt.

Skönheten och odjuret!

Låt mig börja med att förklara varför jag tycker att Nikon skapat en fantastisk ny kamera med sin D800. 36 miljoner pixlar. Bara det är en anledning att vara imponerad. Nu är pixlar inte allt, inte ens i närheten av det viktigaste när man väljer kamera. Det är imponerande att se exempel på hur fotografer förstorat en bråkdel av bilderna från en D800 och den är fortfarande superskarp. Men hur ofta gör man det i verkliga livet?

Jag har gjort perfekta 40x50 förstoringar från min gamla Leica M8, och den hade 10 megapixlar. Men 36 skapar en hel del frihet att beskära och fortfarande få superbt resultat. Det kunde jag aldrig med min M8.

Betydligt viktigare än megapixlarna var för mig ljuskänsligheten. Leica M8 var usel på allt över 400 asa, M9 är en klar förbättring men den är inte i närheten av D800 som faktisk fungerar bra över 6400 asa och helt ok även över 12800. DET är riktigt användbart.

Det finns gott om argument för att välja en D800 i stället för en M9. Bilderna är fantastiska och de nya Nikkor-objektiven är, om inte Leica-klass, så bra nära. Och vill man komma riktigt nära Leica finns alltid Carl Zeiss (även om de inte är autofocus, men det gör inte så mycket tack vare den superba mattskivan.)

För att inte tala om automatiken. D800 är en modern kamera, med modern autofokus och modern ljusmätning. M9 har sina rötter i M3 från mitten av 50-talet och Leica brydde sig aldrig om att bygga in en ljusmätare i M9 som är dramatiskt bättre än en kamera från mitten av 80-talet.

Här kommer lite pixel-räknande:

Nikon D800, Nikkor 85mm 1.4

Leica M9, Summarit 90mm

Det sägs att när en fotograf lyckas med en modern spegelreflex är det 80 procent tack vare kameran, men när han eller hon lyckas med en Leica är till 80 procent tack vare fotografen. Det stämmer nog inte att en D800 per automatik tar bra bilder. Bra bilder tar bra fotografer. Men man misslyckas sällan. Det finns miljoner saker som kan bli fel med en M9. Skärpan, exponeringen eller vitbalansen. Inget blir bra utan handpåläggning.

När det blir bra med Leica blir det magiskt bra. Nikon tenderar att vara åt det kalla hållet. Leica, i vart fall med Summarit-objektiven, är mer åt det varma hållet. Det handlar om smak, men jag gillar Leicans sätt att teckna.

Men för mig handlar det framför allt om hur man fotograferar. Jag har vant mig med en M9, så jag vill ha en så liten kamera som möjligt, en som inte kommer mellan mig och det jag fotograferar. (Eftersom jag inte lever av mina bilder kan jag unna mig lyxen att använda en kamera trots att det blir fel då och då. Ett proffs prioriterar sannolikt annorlunda.)

Det är svårt att förklara, men det är en enorm skillnad mellan en mätsökarkamera och en spegelreflex. Med spegelreflexen är jag alltid medveten om att jag tittar genom kameran. Med M9an ser jag vad jag ser utan kameran. En inte oviktig fördel med en M9 är att den är diskret. En D800 syns, med en 85mm 1,4 tar den rejält med plats, den blir uppmärksamman.

Jag kommer ihåg när jag fotograderade ett Tea Party i USA. Alla andra fotografer hade stora kameror med ännu större objektiv. När folk såg dem poserade de. Jag kunde gå rätt in i folkmassan med min M9 och en Elmarit 28 utan att någon brydde sig. För dem var jag en amatör med en kompaktkamera.

Jag lekte en tid med tanken att byta min Leica-utrustning mot en D800 och ett par objektiv. Den idén har jag gett upp. Till sist handlar det om känsla. När jag fick en M9 i handen var det kärlek från första början. D800 har jag aldrig älskat. Det är som skillnaden mellan att gifta sig för kärlek eller ett resonemangsäktenskap. D800 är bättre än M9 i de flesta avseenden, utom känslan.

Fast jag måste medge att 85an dreglar jag fortfarande över. Kanske köper jag en sån till in D90.

Vår Golden retriever, Bentley. Nikon D90, Nikkor 85mm 1.4 på full bländare.

Mer jämförelse mellan D800 och M9 kommer här:

Leica M9, Summarit 90mm.

Nikon D800, 85mm. Återigen är Nikon lite kallare än Leican.

Här kommer avdelningen onödigheter. Förutom en Summarit 35mm 2.5 har jag också en äldre Simmrcron 2.0. Den är inte lika skarp, men har underbar bokeh.

Nikon D800.

Summicron 35mm.

Nu orkar jag inte längre..

Jag hade faktiskt en plan, jag ville vara lite vetenskaplig. Inte så vetenskaplig så att det blev pixel-bla-bla nivå utan mer fotografera ett antal platser med alla bländare, kika på allt i 100% procent och sen komma med några påståenden om att den var bra eller medioker på vissa saker. Men det går inte. Jag orkar inte längre. Jag måste bara få säga efter några dagar fotograferande med Nikon D800E och Zeissoptik och några Guldringsgluggar från Nikon säga. Jag har faktiskt inte sett bättre bilder. Leica har i mina ögon varit en juvel som är svår att slå på fingrarna. När Leica sitter eller visar sin bästa sida så häpnar man. Men jag har nog tappat hakan fler gånger med min Nikon på en vecka än vad jag gjorde med Leican på 2 år.

Titta här..

 Nikon D800E med Nikon 35 1.4, pang på, manuellt med bländare 2.0. Inget skärpt eller fixat. Och så här ser allt ut som jag plåtar. Superskarpt med AF. Jag läste att man skall testa med spegeluppfällning osv men det behövs inte. Och vem plåtar sina barn så..


Jalle

Det här är ingen Leica

Jag hade chansen att klämma på Fujis nya Leica M9-utmanare X-Pro1 häromdagen tack vare den vänliga personalen på  Scandinavian Photo. Det blev inte precis ett riktigt test, dels eftersom de inte hade fått in några objektiv ännu, dels eftersom kameran i fråga inte var ett demoex, så jag var tvungen att vara extremt föriktig.

Men en sak kunde jag i alla fall notera redan innan strömmen var på och gluggarna monterade. Fuji X-Pro1 är ingen Leica. Sökaren kändes inte lika ljus och stor som min M9. Och kameran ingav inte samma känsla av kör-över-mig-med-en-lastbil-jag-kommer-att-fungera-ändå som varit Leicas kännetecken sedan M3 lanserades på 50-talet.

Missförstå mig nu inte. Jag är fortfarande övertygad om att X-Pro1 är en fantastisk kamera. Jag har själv den lilla Fuji X-100 och är supernöjd. Allt talar för att storebror är ännu bättre. De få tester jag läst på nätet där man faktiskt haft chansen att ta riktiga bilder under mer än en halvtimme tyder på att Fuji levererat något utöver det vanliga.

Men det var något som inte stämde när jag plockade upp den lilla kameran. Det var en känsla som inte riktigt ville infinna sig, den där känslan av att jag vill äga den. Nu! Efter en del funderande kom jag på vad det var. Fuji har byggt en modern Minolta CLE, om någon kommer ihåg den. Det var en mätsökarkamera som lanserades 1981 som ett resultat av samarbetet mellan tyska leica och japanska Minolta. Grunden var billighets-Leican CL försedd med diverse automatik och lite mer plast. Det var faktiskt en ritkigt bra kamera. Jag ägde en sådan själv en gång i tiden, men det var ingen leica.

En sak som bekymrar mig mer än känslan är hur användbara mina Leica-objektiv kommer att vara på Fujin. Om jag lyckats förstå manualen rätt (annars, rätta mig gärna) måste man använda Live View för att fokusera. Det är som en spegelreflex fast sämre. Och hela idén med en M9-utmanare är att den ska vara en riktig mätsökarkamera. Om jag ska använda mina Leica-gluggar vill jag ha ett par indikatorer i sökaren som säger om bilden är skarp eller inte. Jag vill inte behöva stirra i en elekrtronisk sökare som är underlägsen både en spegelreflex och en mätsökare.

Jag längtar verkligen efter att få testa en Fuji med objektiv och se hur den står sig mot min M9 i verkliga livet. Jag kanske har helt fel. Kanske kommer jag att byta efter ett tag. Men just nu avvaktar jag med att sälja Leican.

Rysslands President Medvedev berättar...

Inte kan en president till en av världens mäktigaste länder ha fel:
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=nWZRZzF4a4Q#!

Kolla! Leica M9 och en gammal Noctilux..

Vem är bäst egentligen? Nikon D800E, Leica S2 eller Leica M9?

Nu när det stora pixelracet har dragit igång och Nikon viftar med 36,3 Megapixlar utan AA filter, så förstår jag att det är med de stora elefanterna, läs mellanformat, som de vill tampas med. Men hur långt räcker den lilla kameran? Småbildsformatet, räcker optiken, känns formatet ok, det känns som många frågor just nu? Jag vet inte än, men jag kommer snart att veta. Jag har bokat en Nikon D800E och så fort kameran kommer i min hand så är planen att den ska få bråka lite och visa vad den kan mot Leica M9 och Leica S2. M9:an har ju bara 18,5 megapixlar medan slagskeppet inom Leicasfären S2, ståtar med 37,5 megapixlar. Om man bara kikar på pappret så känns det svårt att säga vem som är bäst. Det borde vara i turordningen, Leica S2, Nikon D800E och sist Leica M9. I alla fall om man tittar på enbart megapixlar. Men alla 3 kamerorna har några ess i sina skjortärmar. Leica S2 har fantastik optik. M9:an också, M9 har ju hela optikuppsättningen med 0.95!! i ljus. Leicans berömda nattuggla 50/ 0.95 Noctilux har ju precis i dessa dagar fått nya vänner från SLR magic och Voigtländer. Nikon har också erkänt bra optik. Nikon har ju uppgraderat sina redan erkänt fina glas 24, 35 och 85 till 1.4 Nano och som har sin speciella guldring fram för att markera att det är det bästa de har. Men räcker de till?
Snart, mycket snart så kommer jag UTAN att luta mig mot formler, kurvor och matematiska krumbukter berätta vilken jag tycker är bäst. Jag kommer att använda mig av känslor, lite mer känslor och en stor skärm. Första veckan i april skall D800E versionen ges ut till NPS kunderna. Då börjar kampen.

Håll ut!

Jalle

Objektivet fotografer älskar och hatar

Precis som de flesta andra Leica-ägare har jag en tendens att då och då stirra på pixlar och jämföra skärpan mellan låt oss säga en Summarit 35mm 2,5 och den lite dyrare Summicron 35mm 2.0. Men det finns gränser för hur mycket uppmätt skärpa eller MTF-grafer säger om hur bra ett objektiv är.

Den glugg jag alltid återkommer till som mitt kanske mest personliga objektiv är inte ens från leica, utan Zeiss lilla och relativt billiga C Sonnar 50mm 1.5. Den är troligen Zeiss mest utskällda objektiv, men också ett av de mest älskade. Konstruktionen är från början mer än 60 år gammal, men omgjord med modern teknik. Så det är inte undra på att Zeiss skapat en smått unik glugg.

Jag har skirvit om den tidigare som hastigast och de bilder jag då lade upp visar att den kan mäta sig med den tre gånger dyrare Summiluxen från Leica. Nejdå, den är inte skarpare. Framför allt, Leican är mycket skarpare i kanterna. För att inte tala om att Leica inte har antydan til den rätt besvärliga fokus skiftningen som Zeissen lider av. Det betyder att det som är skarpt på bländare 2.8 inte är skarpt på bländare 1.5. Fråga mig inte varför det fenomenet uppstår. Det finns och är väldigt irriterande. För att en bild ska bli skarp på nära avstånd på full glugg måste man luta sig fram ett par centimeter. Inte optimalt.

Zeiss C Sonnar 50mm på bländare 1.5

Jag har varit på väg att sälja min Sonnar mer än en gång, men jag har aldrig kommit längre än att jag skapat ett album med bilder för att visa vad den lilla Zeisse kan när den är som bäst. Och så blir jag så där förälskad igen, kramar om objektivet och lovar att aldrig sälja det J

Zeissen har detta något, som är nästan omöjligt att sätta fingret på. Det måste upplevas, och jag visar några bilder nedan, de flesta tagna på bländare 1.5. Den har underbar bokeh (oskarpa detaljer), färgerna är mjuka och 3D-känslan är oslagbar. Och den lite softa känslan på 1.5 byts mot en väldigt skarp bild på 5.6. En extra bonus, två gluggar i en.

Bländare 4 eller 5.6, minns inte vilket.

Då kan jag leva med att den inte är lika superskarp som en Leica. Det är ändå bara fantasterna som tittar på skärpan. Vanligt folk tittar på BILDEN. Jag kan till och med leva med att jag missar en av tre bilder på grund av fokus skiftningen. Och jag kan definitivt leva med att jag köpte min begagnad för motsvarande 5000 kronor när en begagnad Summilux säljs på Ebay för över 25000 kronor.

 Leica M8 och Zeiss på bländare 1.5

M8 och Zeiss, full glugg.

M9 och bländare 1.5