Precis som de flesta andra Leica-ägare har jag en tendens
att då och då stirra på pixlar och jämföra skärpan mellan låt oss säga en
Summarit 35mm 2,5 och den lite dyrare Summicron 35mm 2.0. Men det finns gränser
för hur mycket uppmätt skärpa eller MTF-grafer säger om hur bra ett objektiv är.
Den glugg jag alltid återkommer till som mitt kanske mest
personliga objektiv är inte ens från leica, utan Zeiss lilla och relativt
billiga C Sonnar 50mm 1.5. Den är troligen Zeiss mest utskällda objektiv, men
också ett av de mest älskade. Konstruktionen är från början mer än 60 år
gammal, men omgjord med modern teknik. Så det är inte undra på att Zeiss skapat
en smått unik glugg.
Jag har skirvit om den tidigare som hastigast och de bilder
jag då lade upp visar att den kan mäta sig med den tre gånger dyrare Summiluxen
från Leica. Nejdå, den är inte skarpare. Framför allt, Leican är mycket
skarpare i kanterna. För att inte tala om att Leica inte har antydan til den
rätt besvärliga fokus skiftningen som Zeissen lider av. Det betyder att det som
är skarpt på bländare 2.8 inte är skarpt på bländare 1.5. Fråga mig inte varför
det fenomenet uppstår. Det finns och är väldigt irriterande. För att en bild
ska bli skarp på nära avstånd på full glugg måste man luta sig fram ett par
centimeter. Inte optimalt.
Zeiss C Sonnar 50mm på bländare 1.5
Jag har varit på väg att sälja min Sonnar mer än en gång,
men jag har aldrig kommit längre än att jag skapat ett album med bilder för att
visa vad den lilla Zeisse kan när den är som bäst. Och så blir jag så där
förälskad igen, kramar om objektivet och lovar att aldrig sälja det J
Zeissen har detta något, som är nästan omöjligt att sätta
fingret på. Det måste upplevas, och jag visar några bilder nedan, de flesta
tagna på bländare 1.5. Den har underbar bokeh (oskarpa detaljer), färgerna är
mjuka och 3D-känslan är oslagbar. Och den lite softa känslan på 1.5 byts mot en
väldigt skarp bild på 5.6. En extra bonus, två gluggar i en.
Bländare 4 eller 5.6, minns inte vilket.
Då kan jag leva med att den inte är lika superskarp som en
Leica. Det är ändå bara fantasterna som tittar på skärpan. Vanligt folk tittar
på BILDEN. Jag kan till och med leva med att jag missar en av tre bilder på
grund av fokus skiftningen. Och jag kan definitivt leva med att jag köpte min
begagnad för motsvarande 5000 kronor när en begagnad Summilux säljs på Ebay för
över 25000 kronor.
Leica M8 och Zeiss på bländare 1.5
M8 och Zeiss, full glugg.
M9 och bländare 1.5
