Nya Fuji X-Pro1 imponerar

Efter en dryg vecka med en Fuji X-Pro1 kan jag konstatera att värdens mest innovationa kameratillverkare just nu har gjort det igen.

Men det är långt ifrån en perfekt produkt.

Efter lanseringen av Fujis lilla X100 var förväntningarna på storebror X-Pro1 enorma. Jag äger X100 som jag är mer än nöjd med, och jag var enormt nyfiken när det kom en väska från Fuji med en X-Pro1 och tre objektiv.

Vid en första anblick påminner Fuji X-Pro1 rätt mycket om Leica M9. Men använd dem sida vid sida och det är uppenbart att det är två mycket olika kameror. Fujin är en mycket mer modern maskin, byggd för autofokus och där det manuella alternativet aldrig imponerade på mig. Leica är en manuell kamera med en automatisk exponering som hela tiden behöver hjälp på traven.

Även om båda är mötsökarkameror, eller rättare sagt kameror med genomsiktssökare, blir det helt olika förhållningssätt till fotografin. Leican kräver mer av dig som fotograf eftersom den i stort sett inte gör någonting på egen hand. Fujin kan använda som en dyr point and shoot med fantatsiskt resultat.

När det gäller bildkvalitet finns inte mycket mer att önska. Jag har hunnit testa Fujin mot både min egen Leica M9 och Nikons nya fantastiska D800, som jag lånade nyligen. Sällan har filerna från Fujin gjort mig besviken. Visst levererar Nikonens 34 megapixlar och Leicans fantastiska optik ibland ännu bättre bilder, men alla tre är så bra produker att det hänger mer på fotografen än på tekniken om det blir en bra bild eller inte.

I dagsläget finns tre objektiv för Fuji X-Pro1, en 18mm 2.0, 35mm 1,4 och en 60mm 2,4 makro. De motsvarar 28, 50 och 90mm, ett klassiskt kit för en Leica M9-kamera. Jag gillade alla tre objektiven men blev särskilt förtjust i 35an. Den är superskarp även på full öppning och levererar en väldigt fin bokeh.

X-Pro1 med 35mm 1,4 på full bländare.

Jag kan tänka mig att många fotografer som köper en Fuji som andrakamera nöjer sig med en 35a som enda objektiv.

Helsingfors. Fuji X-Pro1 med 60mm.

Tydligen planerar Fuji också ett par zoomar, som då endast kommer att fungera med sökaren i elektroniskt läge. Jag förstårm inte riktigt poängen med det. Elektroniskt läge är sökaren snabbt suddig och grynig, inget jag skulle vilja jobba några längre stunder med.

En sak jag hade problem med ibland var autofokusen. Den missade helt vid ett par tillfällen, men mer irriterande är att den är långsam. För reportagefoto hänger kameran inte med, utan då tar jag hellre med mig en snabb DSLR eller om jag är på stan, en Leica som jag kan ställa in manuellt.

Jag lyckades dock få några helt OK fotbillsbilder när jag följde med sonen på en turnering i Helsingfors. Men jag skulle inte rekommendera den för sport!

Jag misstänker att det också förtar en del av poängen med möjligheten att använda Leica-objektiv med en adapter. Jag har inte testat den kombinationen, men för mig känns tanken att ställa in skärpan manuellt med en grynig sökare inte tilltalande.

Det var med viss saknad jag lämnade tillbaka kameran till Fuji. Men eftersom jag redan ägen en Fuji X100 och en Leica M9 måste jag erkänna att jag kommer att klara mig även utan den.

Om jag inte hade haft en mätsökarkamera hade jag förmodligen beställt en X-Pro1. Den är så bra att den platsar i alla proffsfotografers väska.

Jag ser den inte rakt av som en ersättare till en Leica. M9an är fortfarande bättre och optiken är mycket bättre. Men den som av någon anlednining inte vill jobba med Leicans manuella fokus kommer att älska Fujin.

Den är en vinnare helt på egna meriter.

Här kommer lite fler smakprov på vad kameran kan:

60mm

35mm

Mer bilder tagna med Fujin hittar du här.