Gillar du din Fuji X-100?

Gillar du din Fuji men tycker att den kanske inte är helt perfekt i sin brännvidd? Är du en 28 mm:s fotograf?

Själv är jag en 35:a men ,kanske världens just nu mest innovativa kameraföretag, har tagit fram en konverter så du kan få 28mm MEN med tillhörande mjukvaruuppdatering så att bokehn och allt annat som är så bra med Fujin just nu, inte blir sämre.

Vad säger man? Grattis X-100 ägare :)

Jalle

Varför tänker jag på Leica?

Vad hände egentligen?

Hmm..
Leica släpper en 50mm:s optik med bländare 2.0 som största bländare för 57.000 sek? Jag ger upp. Vad är de ute efter?
Hmm..
De har en fantastisk 50 1.4 Asph för 27.000 sek och en 50 2.0 för 17.000, och nu släpper de en 50 2.0 Asph för 57 tusen? Jag har googlat, frågat ringt men ingen har tagit i den. Leica själva säger att den är en ny milstolpe i objektivteknologi.
 Hmm..
50% högre kontrast än den förra 50:an, den överlägset skarpaste de har i Leicas objektivprogram.
Hmm..
Det tar mig emot att skriva det och ännu mer att säga det men den där lilla glasbiten från Solms, den vill jag kika lite närmare på.

För övrigt så pratade jag med en kille idag som sa att det var ett genidrag, i alla fall ur ekonomisk synvinkel. "-Oavsett hur bra den är så höjder den förväntningarna och framför allt så höjder den värdet på alla andra objektiv från Leica."
Jag förstår hur han menar men jag är skeptisk. Det borde betyda att Saab skulle ha gjort samma sak. Byggt en SAAB 900 för 570.000 sek? Eller gjort en 3 växlad SAAB 9-5 som bara fungerar innanför landsgränsen. Begränsa lite och höja priset på den som exklusiv. Läs Leica M9Monochrome.



Jalle

Fuji X-Pro1 kom i dag

I dag kom budet med Fuji X-Pro1 som jag har för test i några dagar. Mitt första intryck av att bara hålla den i handen var inte 100%. Med objektiv känns den bättre. Ska bli väldigt spännande att sed hur den känns efter att jag fått skjuta några rutor med den.
Här är den allra första bilden, rakt ur kameran:

Jag återkommer med en mer utförlig rapport och en jämförelse med Leica M9 om några dagar.

/Micke

Snälla Leica, det här är bara löjligt

Trodde du att en manuell Leica MP film var ett budgetalternativ till M9 och M9P? Tänk igen. Leica har skapat ett verktyg för att konfigurera kameror som skulle få en biltillverkare att skämmas.

Leica MP och M7 kostar 40 000 kronor i grundutförande. Men det är före allt lull lull. Med Leicas nya verktyg Leica a la carte för att lägga på en personlig touch kommer den att bli betydligt dyrare, fakum är att mellanskillnaden nästan räcker för en Nikon D700 efter prissänkningen.

Här är några av de mer hysteriskt dyra tilläggen:

Samma återspolningsvev som sitter som standard på M7 (som för övrigt kostar exakt lika mycket i grundutförande: 3360 kronor.

Classiskt stuk på gravyren: 3140 kronor (det finns också möjlighet att inte ha gravyr alls, detta mot ett tillägg på 1340 kronor!)

Ingen 75mm ram i sökaren (Jepp det kostar extra!): 1680 kronor.

Lägg till snyggt svart läderklädsel och en vidvinkelsökare och kameran är uppe i 54680 kronor, nästan 15000 mer än i grundutförandet och i nivå med en digital M9.

Hur mycket jag än älskar Leica, detta  kan bara beskrivas på ett sätt:

Fullständigt larvigt!

Leica MP med lite extra, inte längre dyr utan löjligt dyr!

Reflektioner, några minuter senare.

Eller kanske lite mer gnäll?

Jag läser att det är 230k skärm, som för övrigt var ett hatobjekt för mig, fortfarande och färg?
Betyder det att om jag köper en M9 Monochrome så kan jag alltid sätta i Mikaels SD kort och se hur fina färgbilder han har gjort?
Men jag ger dem en eloge för att jobba med  Hermès, snyggare och kompetentare detaljist i skinn finns nog inte. Kolla in låsningen på kameraväskan.

The X100 Killer is here...

NOT..

som min amerikanske svåger ironiskt skulle ha sagt. Vad hände där egentligen? Förstår jag vad alls vad som händer? Leica släpper sina "världsnyheter" och det är :

1. En M9 som man tagit bort färgfilterdelen på för att nå "den yttersta skärpan i svartvita bilder. Sant, jag köper det, att tar man bort ALLA filter även färgdelen så tar kameran emot ännu mer ljus och således kan den bli ännu skarpare i 18 MP världen, men betyder inte det att man går mot hålkameratänk? Inte ens optik som stör ljusinsläppet? Suck och stön men jag tror tyvärr att det där var som att SONY släpper en VHS videokamera för att få fram maximal känsla. I mina ögon är en vanlig M9 alltid bättre, där DU avgör om du vill fotografera i färg eller inte.
Dock vill jag passa på att tacka Leica för att de inte grävde ett hål i min plånbok.

2. Ännu värre, en M9 i samarbete med Hermès där man köper en kamera och 2 objektiv för ca 400.000 sek och förbinder sig att INTE sälja den inom 2 år?
Vad händer annars? Får man inte förlänga garantin då?

3. En X2, äntligen så får de till det, med en ljusstarkare optik a la X100 eller kanske något annat innovativt som vi bara måste ha. Men inte ens pocketkamera lyckas de få mig att köpa. Från 12.2 MP till 16.2 MP kommer inte locka allt för många köpare.

 Tror jag i allafall. Men jag kan ha fel och jag hoppas verklige och innerligen det. Annars kommer ett av de finaste kameramärkena ramla ned i graven intill Contax.

 

Ny Leica lanseras i morgon

I morgon, den 10 maj, har Leica en sedan länge emotsedd presskonferens i Tyskland och nätet kokar av rykten. Det hetaste är att Leica trots allt kommer att lansera en svartvit M-kamera.
Upplösningen ska vara bättre allt annat Leica presterat, och priset därefter. Leica M9-M (för monochrome) väntas kosta 8000 dollar.
(Notera fö att de flesta rykten talar om att kameran heter M9, inte M10.)
Samtidigt hoppas många på en uppdaterad version av klassikern 50mm 2.0. Den nya asfäriska Summicronen blir dock inte billig, över 3000 dollar. För mig är det helt enkelt för mycket. 20 000-25 000 kronor för en ganska långsam normal. Då spelar det nästan ingen roll hur skarp den är, den är för dyr.
Mer spännande är i så fall ryktet om en ny kompakt X-kamera. Den nya X2 har sensor med fler pixlar, möjligen ljusstarkare optik (nuvarande X1 har en 24mm 2.8) och möjlighet att montera en elektronisk sökare. Priset är dock högt, 3000 dollar, enligt ryktena.
Håller Leica på att straffa ut sig i en värld där Fuji lanserar den ena vill ha-kameran efter den andra till en tredjedel av Leicas priser?

Giganternas kamp - Nikon D800 mot Leica M9

Efter en dryg vecka med Nikons nya superkamera D800 måste jag konstatera att jag är imponerad men inte förälskad. Kanske är det för att jag är bortskämd med min Leica M9, men D800 känns inte helt rätt.

Skönheten och odjuret!

Låt mig börja med att förklara varför jag tycker att Nikon skapat en fantastisk ny kamera med sin D800. 36 miljoner pixlar. Bara det är en anledning att vara imponerad. Nu är pixlar inte allt, inte ens i närheten av det viktigaste när man väljer kamera. Det är imponerande att se exempel på hur fotografer förstorat en bråkdel av bilderna från en D800 och den är fortfarande superskarp. Men hur ofta gör man det i verkliga livet?

Jag har gjort perfekta 40x50 förstoringar från min gamla Leica M8, och den hade 10 megapixlar. Men 36 skapar en hel del frihet att beskära och fortfarande få superbt resultat. Det kunde jag aldrig med min M8.

Betydligt viktigare än megapixlarna var för mig ljuskänsligheten. Leica M8 var usel på allt över 400 asa, M9 är en klar förbättring men den är inte i närheten av D800 som faktisk fungerar bra över 6400 asa och helt ok även över 12800. DET är riktigt användbart.

Det finns gott om argument för att välja en D800 i stället för en M9. Bilderna är fantastiska och de nya Nikkor-objektiven är, om inte Leica-klass, så bra nära. Och vill man komma riktigt nära Leica finns alltid Carl Zeiss (även om de inte är autofocus, men det gör inte så mycket tack vare den superba mattskivan.)

För att inte tala om automatiken. D800 är en modern kamera, med modern autofokus och modern ljusmätning. M9 har sina rötter i M3 från mitten av 50-talet och Leica brydde sig aldrig om att bygga in en ljusmätare i M9 som är dramatiskt bättre än en kamera från mitten av 80-talet.

Här kommer lite pixel-räknande:

Nikon D800, Nikkor 85mm 1.4

Leica M9, Summarit 90mm

Det sägs att när en fotograf lyckas med en modern spegelreflex är det 80 procent tack vare kameran, men när han eller hon lyckas med en Leica är till 80 procent tack vare fotografen. Det stämmer nog inte att en D800 per automatik tar bra bilder. Bra bilder tar bra fotografer. Men man misslyckas sällan. Det finns miljoner saker som kan bli fel med en M9. Skärpan, exponeringen eller vitbalansen. Inget blir bra utan handpåläggning.

När det blir bra med Leica blir det magiskt bra. Nikon tenderar att vara åt det kalla hållet. Leica, i vart fall med Summarit-objektiven, är mer åt det varma hållet. Det handlar om smak, men jag gillar Leicans sätt att teckna.

Men för mig handlar det framför allt om hur man fotograferar. Jag har vant mig med en M9, så jag vill ha en så liten kamera som möjligt, en som inte kommer mellan mig och det jag fotograferar. (Eftersom jag inte lever av mina bilder kan jag unna mig lyxen att använda en kamera trots att det blir fel då och då. Ett proffs prioriterar sannolikt annorlunda.)

Det är svårt att förklara, men det är en enorm skillnad mellan en mätsökarkamera och en spegelreflex. Med spegelreflexen är jag alltid medveten om att jag tittar genom kameran. Med M9an ser jag vad jag ser utan kameran. En inte oviktig fördel med en M9 är att den är diskret. En D800 syns, med en 85mm 1,4 tar den rejält med plats, den blir uppmärksamman.

Jag kommer ihåg när jag fotograderade ett Tea Party i USA. Alla andra fotografer hade stora kameror med ännu större objektiv. När folk såg dem poserade de. Jag kunde gå rätt in i folkmassan med min M9 och en Elmarit 28 utan att någon brydde sig. För dem var jag en amatör med en kompaktkamera.

Jag lekte en tid med tanken att byta min Leica-utrustning mot en D800 och ett par objektiv. Den idén har jag gett upp. Till sist handlar det om känsla. När jag fick en M9 i handen var det kärlek från första början. D800 har jag aldrig älskat. Det är som skillnaden mellan att gifta sig för kärlek eller ett resonemangsäktenskap. D800 är bättre än M9 i de flesta avseenden, utom känslan.

Fast jag måste medge att 85an dreglar jag fortfarande över. Kanske köper jag en sån till in D90.

Vår Golden retriever, Bentley. Nikon D90, Nikkor 85mm 1.4 på full bländare.

Mer jämförelse mellan D800 och M9 kommer här:

Leica M9, Summarit 90mm.

Nikon D800, 85mm. Återigen är Nikon lite kallare än Leican.

Här kommer avdelningen onödigheter. Förutom en Summarit 35mm 2.5 har jag också en äldre Simmrcron 2.0. Den är inte lika skarp, men har underbar bokeh.

Nikon D800.

Summicron 35mm.

Facit till gissa kameran

Den översta bilden är Leica, den understa är Nikon. Jalle påpekade att färgerna är lite märkliga, men jag vidhåller att D800 är en fin kamera.