Zoom eller fast optik?

Det är den eviga frågan som alltid kommer upp. Zoom eller fast optik? Frågor som vad är bäst, men är inte nya zoomen bra, man ser ju den lokale pressfotografen ha en på axeln, är vardagsmat för mig som fotograf.

Man kan säga en sak i alla fall. Våra kära kameratillverkare har fått oss att tro att det är det som behövs för att bli bra fotografer.

Men ingen optik gör dig bra fotograf, inte ens en riktigt bra kamera utan det är du som står bakom som bestämmer om det blir en bra bild.  Jag brukar göra en jämförelse för mina nära och kära när de säger att det är lätt för mig som har en så bra kamera.

När du är på en riktigt bra restaurang, brukar du då gå in och kolla på spisen och säga, det där var väl hur lätt som helst. Du har ju en så bra spis. Eller han som vinner cykeltävlingen Tour De France. Inga problem. Såg du cykeln? Med den, då hade jag också vunnit.

 Min fråga är mer för vem är egentligen dagen kamera zoomar tillverkade? Dessa optiska kompromisser. Dom är dyra, dålig prestanda, tunga och ljussvaga. Jag skulle vilja skriva fula och kompensationsmaterial till osäkra killar, men håller mig till de första punkterna. Jag börjar med att skriva att jag har fotat professionellt med både Canon, Nikon, Hasselblad och Leicas kameror och optik. De har bra optik men också mediokra objektiv i sina utbud. Och generaliserar man så är oftast zoomarna också de som står för den delen. Ja, det finns bra zoomar, men det finns alltid mycket bättre fast optik.

Jag kommer dock inte beröra amatörzoomar då de inte ens är med i diskussionen idag.  Canon 70-200 2.8 IS, ca 20.000 sek kostar en sån rackare. Vad får man för de pengarna förutom en optik som nästan väger som en tegelsten. 1.5 kilo. Som lite utfyllnad så kan jag berätta att genomsnittsvikt på en tegelsten är 2.3 kilo. Jo, man får en ganska bra optik. Om man köper en 85 1.8 så får man först och främst nästan ett steg bättre ljus, bättre närgräns, skarpare optik och den väger bara 400 gram. För ett pris runt 3500 sek. Med andra ord, allt bättre till ett mindre pris. Stoppa i en 200 2.8 som är en av Canons bästa mellantele och du hamnar på en prislapp på ca 7000 sek. Så för 10.500 så får du alltså samma lägen som en 70-200 zoom, jaja ingen plåtar med en zoom på 165mm, men du får ett ljusstarkare 85 läge.

De fotografer som verkligen behöver ännu vassare objektiv, som renodlade modefotografer, då är det i Canons sortiment i alla fall 85 1.2 II och 200 2.0L IS som gäller. Ingen väljer en zoom som är ute efter yttersta kvaliteten om man inte fotograferar för den lokala morgontidningen och är pressfotograf eller okunnig amatör. Nej, jag förordar och hoppas att fler väljer fast optik. Och jag tycker man ser det, man ser allt fler som väljer det, fast optik, till och med de finaste som 24 1.4 och 35 1.4, optik som finns i nästan alla kameratillverkares utbud, gluggar som är verkliga optiska underverk. Och gör din drömbild bättre.

Men zoomar är faktiskt inte bara utav ondo. Når jag jobbade på tidning och kutade runt på alla möjliga sorters jobb så var de tre, vidvinkelzoomen, normalzoomen och telezoomen bra att ha. Men då var det aldrig ett krav att bilderna skulle ha högsta möjliga kvalitet utan så hög man kunde få under tidspress. Och när man t ex. plåtar ishockey eller handboll som är så snabba sporter så är det omöjligt att hinna med att byta optik.

Och sen förstår jag när man köper en kamera i paket med optik så ser man aldrig ett paket med fast optik. Jag köpte en gång en Eos 5D mark II med 24-105L som visserligen har ett trevligt omfång men för de bilderna jag ville ta så var det ett blygsamt optiskt alternativ. Men det var lättsålt och jag kunde köpa de objektiv jag ville ha.

Jalle