Det snackas mycket om vad Leica borde gör inför Photokina. Ska de komma ned en uppföljare till kompaktkameran X1, kanske en splitter ny M10 eller en värsting i form av en spegelreflex S3?
Varför inte börja med att sänka priserna?
Som ekonomijournalist kunde jag inte låta bli att läsa den senaste kvartalsrapporten och för mig är det uppenbart att det största hotet mot Leica är de höga priserna. Märkligt, säger säkert många. Folk står på kö för att få lägga vantarna på en Noctilux 50mm för 85 000 spänn. Varför i all världen tacka nej till en marknad där folk betalar upp emot 100 000 kronor för ett normalobjektiv?
Det kallas volym!
Under de första nio månaderna förra året omsatte Leica 81 miljoner euro. Det pekar på en omsättning på drygt en miljard kronor under helåret 2011. Leica är ett litet företag, mycket litet jämfört med konkurrenter som Nikon och Canon. Även om man numera tjänar hyfsat med pengar är bolaget mycket sårbart. Leica omsätter per år lika mycket i hela världen som ett par riktigt stora Ica-butiker. Tänk på det!
Någon invänder kanske att kamerorna och objektiven görs för hand i Tyskland. Då är det svårt att pressa priserna. Men med större volymer går det alltid att gå ner kostnaderna. Och vägen till större volymer är lägre priser.
Det är kanske vettigt att flaggskeppen M9 och S2 fortfarande är dyra. De konkurrerar med lika dyra kameror från Nikon och Hasselblad. Men kompakten X1 konkurrerar med en Fuji X100 för halva priset (nästan). Och då får man en bättre sökare med Fujin.
När den kommande M10 lanseras borde Leica samtidigt antingen sänka priset kraftigt på M9, eller lansera en ny M-X, kanske med mindre sensor, och sälja den för under 30 000 kronor. Ungefär som Nikon nu har den svindyra D4 och en betydligt billigare men fortfarande väldigt bra D800. De måste ha något som kan matcha Fujis nya X-Pro.
Leica har visat med Summarit-objektiven att de kan pressa priserna. Kanske vore nästa steg att (hemska tanke) flytta tillverkningen av ”lågprisgluggarna” till Japan för att få ner kostnaderna ytterligare. Zeiss gör sina hos Cosina i Japan och såväl byggkvalitet som bildkvalitet är nästan i Leica-klass. Varför inte alltid gå på det perfekta, det är ju Leicas grej? Tja, redan nu är ju Summarit 35mm 2.5 en kompromiss jämfört med den superskarpa Summicron 35an. Att båda finns är en valfrihet som uppskattas.
Ekonomiskt är logiken enkel. Det är samma sak som gjort Ikea och HM till globala mångmiljardföretag. Det är bättre att sälja billiga varor i stora volymer än dyra varor i väldigt små volymer. Du äger hellre en tiondels procent i Shell än 100 procent av en bensinmack.
För oss fotonördar vore det lika önskvärt. Fler skulle få råd att köpa en Leica. Leica skulle få mer pengar för att fortsätta utveckla fantastiska kameror och objektiv. Och med en starkare ekonomi skulle Leicas långsiktiga överlevnad garanteras.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar